tårar i överflöd

jag är en cry baby. sedan igår har jag gråtit en hel årsransons tårar tror jag. i onsdags ringde sanna och berättade att det blir en hel del omorganiseringar på jobbet. dessa omorganiseringar innebär att en del får gå och att vi - istället för att jobba på olika avdelningar - kommer att från och med måndag jobba i två team, ett som har hand om djuren och ett som har hand om varorna.
jag ska inte hymla med att jag är jätteglad att ha kvar jobbet, det vore nedvärderande gentemot de som fått gå, men det känns rent ut sagt förjävligt att det måste bli på bekostnad av andra. när jag pratade med maria blev det för mycket, det känns så jävla jobbigt att hon måste gå för hon är en sån klippa! jag är jätteglad för de som är kvar, men maria är en sån som höjer stämningen och lugnar den på samma gång. om någon förstår vad jag menar? att sedan jocke och helena också går känns inte heller ett dugg kul. men sist in - först ut..
visst måste jag medge att det känns jättebra att ha fått tjänsten som "teamchef" för varor/servicegruppen. det blir mycket ansvar, men vi är en bra grupp där alla har varit med från första början och vi känner varandra väl. redan på måndag kör vi igång, och då bör också de första leveranserna trilla in...
för övrigt var jag, zandy, zabina och lorena på yoga igår. det var skönt att tänka på något annat, men det var första och sista gången jag tränar yoga! ett par gånger kunde jag knappt hålla mig, speciellt inte när någon av oss fick ögonkontakt.. yogainstruktören var höggravid men läskigt vig och när hon andades högt lät hon som darth vader med lungsot. allt jag har att säga om yoga är BAH!