snart är friheten slut

imorgon börjar jag skolan! 9.15 ska jag vara på plats för introduktionsföreläsning. känns faktiskt lite pirrigt, jag är rätt spänd på vad det kommer vara för slags folk där, hur kursen egentligen kommer bli, om det kommer kännas "rätt"... och framför allt, vad ska jag ha på mig?! :P

för övrigt...

ligger flippan på rygg och sparkar mig i ryggen samtidigt som hon fnyser och viftar på svansen. alla som sett henne ligga på rygg vett hur hysteriskt rolig hon ser ut uppochner...

pengar!

har fått första omgången pengar från a-kassan, pengar för nästan hela juni och juli, det kändes skönt! snart är det dags att börja få sstudiebidrag och lån, det känns mindre kul... hade verkligen velat hitta ett jobb! gärna välbetalt också...

tjejkvällen i torsdags började bra med många skratt och -förstås- lite skvaller. avbröts av ett hemskt sorgligt besked men trots det slutade kvällen mysigt. satt ute hela kvällen och hade det jättehärligt.

ikväll är jag gräsänka eftersom zebbe är ute och festar med filip. jag ser mest fram emot att se vad det är för folk jag ska plugga med till veckan, och sen en kräftskiva som känns lovande nästa lördag!

nu är det dags för mat.

födelsedagsfest, "landet" och tjejkväll

i lördags hade louice födelsedagsfest, och lite avskedsfest eftersom hon åker utomlands i tre månader nästa vecka! kul kväll med härliga människor, fast när "brat-wannabe"killarna spårade ur kände bollerupsgänget att det var dags att åka hem!

i måndags var jag och flippan och hälsade på maria, som jag jobbade med tidigare, på zoozity. vi satt i trädgården och drack vin, lagade mat och promenerade med flippan. riktigt trevlig kväll och flippan var nöjd som fick springa lös i trädgården. hon var duktig som inte tog nån utflykt!

imorgon kommer några bollerupstjejer hit för lite vin och en himla massa snack. malin följer mitt och helenas goda exempel och flyttar ner till skåne nu i dagarna, så nu är vi samlade igen! det kommer bli väldigt kul, har jag en känsla av..

bana väg för o!

o-bra. o-fint. o-kul.

visst är det bra? förstår ni hur mycket tid vi hade sparat om vi börjar använda O lite mer? det är dessutom något visst med O-ord! det blir lite charmigare, lite mer personligt, ja helt enkelt bättre!

till exempel; bra är ett positivt ord. dess negativa motsvarighet är dåligt. men dåligt? vilket tråkigt ord! dååligt. ett ointressant ord som inte väcker någon större reaktion utan bara låter precis som det är, negativt. men säger man istället o-bra blir det något helt annat. det blir ett trevligt och positivt ord fast med en negativ betydelse. mycket trevligare!

fast det är svårt att överföra det här till negativa ord, alltså - o-tråkigt. det funkar inte alls lika bra. låter helt enkelt inte alls särskilt kul!

man skulle ju kunna dra det här till ytterligheter och o-a de flesta ord.

men då finns risken att det blir en aning o-lätt att läsa och för den delen förstå mig. så jag o-gör nog det.

för övrigt har vi precis sett Inglourious Basterds. sanslöst bra! riktigt o-kass.

craving!

sitter och tittar lite efter medryttarhäst eller liknande... och snubblar över den här hästen! jag vill ha den så mycket att det gör ont i hjärtat när jag vet att jag aldrig kommer få den. åh pain! det är något av det värsta som finns, när man vill ha något så mycket men vet att det inte finns en suck i helvete att man har ens den minsta chans att få det... snyft!

varför kan jag inte vinna massa pengar? eller få ett arv av nån jätterik avlägsen släkting som jag aldrig träffat? rackarns, skulle jag vilja säga.

min riktiga familj

eftersom att "anonym" (det går att skriva in namn.. ;) ) klagade över att jag inte skrivit nåt om min "riktiga" familj så gör jag det nu!

mamma - älskade mamma! hon har alltid stått bakom mig vad jag än velat göra, om det så varit att ta sabbatsår från gymnasiet, flytta 120 mil som 15åring eller bo och jobba på lanzarote i ett år! hon är den viktigaste människan i mitt liv och jag har alltid roligt med henne. jag kan alltid komma till henne vad det än gäller och räkna med goda råd.

när någon beskriver en person som någon med "skinn på näsan" så tänker jag alltid på mamma. hon står för sin åsikt i alla situationer och tar helt enkelt ingen skit. hon är min förebild, och jag hoppas att jag blir en lika bra mamma, chef, kvinna, person som hon!

pappa - jag har alltid bott ett par dagar i veckan hos pappa, ända sen jag var liten. varje kväll innan jag skulle sova spelade pappa alltid gitarr för mig vid sängkanten.

vi har varit ute och åkt skoter, cross, suttit på pass under älgjakt och åkt massor av båt. pappa betyder mycket för mig, speciellt som jag var hans enda barn tills jag var 14. pappa och jag är ungefär lika dåliga på att höra av oss så vi pratar inte särskilt ofta. därför var det extra roligt att gå ut och dricka öl på stråket tillsammans!

Lotta - lillasyster! fyra år yngre, och vi har varit långt ifrån sams med varandra när vi vuxit upp. det är faktiskt först sen några år tillbaka som vi kan umgås, men jag är glad att vi äntligen kommer överens! lotta var en liten plåga när hon var liten, och ännu värre när hon var 13-14. jag har faktiskt kastat henne handgripligen ur mitt rum! hon påstår att jag var ganska jävlig också men det tror jag minsann inte på...

de senaste åren har vi faktiskt haft riktigt roligt ihop, så jag tror inte vi behöver tala mer om några ungdomssynder...

Jessica - pappas fru. pappa och jessica träffades när jag var 10-11. jessica är en härlig människa som alltid är lätt att prata med. hon är alltid glad och allmänt mysig, och har i sin tur en jättetrevlig familj. det var säkert inte lätt att träffa pappa när jag fanns i bilden men jag tyckte om henne på en gång och jag kan inte tänka mig någon som passar bättre ihop med pappa!

Janne - mammas sambo. janne är en typisk fixare som alltid verkar ha något projekt för sig när vi kommer hem. jag måste säga att jag är imponerad av verandan..! jag har nog aldrig sett mamma så lycklig som med janne, och det är jag glad för! janne passar väldigt bra in i familjen Trolles jargong dessutom...

Erik & Karin - mina små-småsyskon! erik är 8 och karin 6, och de är världens härligaste ungar! det är jobbigt att vara ifrån dem, det händer ju så himla mycket på så kort tid! men det känns bra att de alltid blir så glada när jag kommer hem, de verkar åtminstone inte glömma mig mellan varven... karin är en riktig drama queen och erik är så lillgammal, särskilt mot karin.

ok, anledningen till att jag inte skrev det här tidigare var att jag blir så himla sentimental och saknar er massor! sluta bo i östersund!

idioti

slökollar på nåt snyft-program på animal planet där de visar ett inslag om en stackars gaucho (argentinsk cowboy) som skulle rida rodeo. han piskar den oinridna hästen med en lång läderpiska som till och med Zorro hade varit avundsjuk på. i munnen har de ett bett som de själva säger får hästen att stegra. och buhu, han klarar inte av att sitta kvar på hästen, fastnar med stigbygeln och blir släpad medans huvudet slår i marken i takt med hästens bocksprång. tyvärr (ja, jag tycker fan det är lika mycket tyvärr som när matadorer överlever tjurfäktningar) så överlevde han utan några bestående men.

för övrigt har jag pajat rutan på förarsidan på bilen. starkt jobbat.

min "skånefamilj"

Eftersom min familj envisas med att bo kvar uppe i östersund har jag långt hem. jag saknar dem jättemycket, men som tur är har jag en underbar extra-familj här i lund! så jag tänkte följa Zabinas goda exempel och presentera dem lite snabbt..

Zebbe - min sambo, sen snart ett år tillbaka. vi träffades förra sommaren och flyttade ihop redan till hösten, av ganska oromantiska och främst praktiska skäl. men det visade sig fungera bra och än så länge har ingen av oss ångrat sig (vad jag vet?!). Zebbe jobbar som väktare mestadels i malmö. han jobbar natt, vilket är jättetråkigt ofta men med tanke på hundarna så underlättar det förstås. Zebbe är oftast underbar, även om vi kan ha våra smågnabb emellanåt. ingen av oss är som tur är långsint! tyvärr är vi också ungefär lika slarviga och lata... vi är också lika tråkiga båda två emellanåt, som när vi säger åt "ungarna" (dvs Zabina och hennes två kompisar, alla 21) att hålla käften i baksätet för att vi vill lyssna på nyheterna... trots lite skit i hörnen så älskar jag Zebbe och vårat halvtråkiga samboliv med två hundar och kombi!

Zabina - Zebbes lillasyster, som jag träffade på jobbet och genast blev jättenära. Det var förstås genom Zabina som jag träffade Zebbe, och även om det var lite knackigt i början mellan mig och Zabina på grund av detta så är jag evigt tacksam! Zabina är en sån person som jag kan prata med allt och inget om, och jag vet att vad det än är så kan jag alltid ringa henne. folk som vi träffar tror ofta att vi känt varandra sen vi var barn... som Zebbe uttryckte det, så mycket som vi umgåtts har vi lärt känna varann lika mycket på två år som man normalt gör på 20 år! Zabina har precis flyttat till norrköping där hon ska plugga till lärare vid Linköpings universitet. hur mycket jag än kommer sakna henne så är jag glad för hennes skull, och jag kan inte tänka mig en bättre lärare med mer engagemang än Zabina!

Lotta - eller Mamma Liljegren som hon heter i min mobil! som ni säkert förstått är hon Zebbes och Zabinas mamma. hon är en av de snällaste och goaste personer jag känner. hon ställer alltid upp för andra och det är inte ofta jag sett henne arg (förutom då hon tappade sin mobil i havet, men knappt då!). hon är, tillsammans med min mamma, en sån person jag önskar att jag blir när jag är "vuxen på riktigt". det är inte konstigt att hon lyckats uppfostra två så härliga ungar! jag var väldigt nervös när jag skulle träffa henne första gången (innan jag och Zebbe hade träffats, det var första gången jag var på fotboll med Zabina!). ännu mer nervös var jag då jag stötte på henne på bussen när jag skulle hem till Zebbe alldeles i början av vårt förhållande! tänk om hon inte hade tyckt om mig..? men det behövde jag nog inte oroa mig för!

hundarna!

de är ju onekligen en ganska stor del i våra liv här nere så det vore orättvist att inte presentera dem heller..

Flippan - vet ni inte vem flippan är har ni uppenbarligen inte läst min blogg innan! överallt jag tar vägen tar jag med mig flippan, i den mån det går. hon har varit med från lanzarote till söderhamn, till ljusdal till östersund. sedan skåne och tillbaka till östersund. skåne igen och diverse resor över mer än halva sverige! jag tror att vi är varandras trygghet, eftersom hon följt med mig överallt har hon till slut blivit det som gör ett ställe till "hemma". hon är helt enkelt min pärla, även om jag - när det spöregnar och är 2 grader varmt ute - ibland önskar att jag aldrig någonsin skaffat hund... men jag skulle ändå aldrig byta bort henne mot något!

Nixon - nixon har varit orsaken till många tårar från min sida, när vi helt enkelt inte kunnat kommunicera särskilt bra och inte vill samma saker på promenaderna. men han är en härlig hund med massor av glad energi och han har många charmiga egenheter för sig som smälter hjärtan! han tränar just nu för att kunna jobba med husse som väktarhund. bara han lär sig att fokusera på rätt saker (dvs husse) så ska det nog gå hur bra som helst! jag kan inte neka till att jag faktiskt gillar att ha en tuff hund att gå ut med mörka kvällar... han utstrålar lite mer pondus än flippan, får jag väl erkänna.

Wilmer - Lottas hund. en labradorkorsning som är så glad och kärvänlig så han ibland inte vet vad han ska göra av all energi! till skillnad från våra två monster kan wilmer gå lös på promenader och är väldigt med hela tiden. han och lotta tränar lydnad och jag blir lika avundsjuk varje gång när jag tänker på flippan och hennes förutsättningar för något sånt... wilmer har dock en förmåga att tugga sönder saker som jag inte är avundsjuk på. det mest bisarra var nog när han åt upp(!) en röd plastgalje från ikea! jag gillar förstås också hans förmåga att äta upp viktiga papper och räkningar som kom med posten, men aldrig att han åt reklam!

Benzo - gamlingen i familjen. en liten coton de coleur (med reservation för stavningen) med mycket attityd! han håller wilmer på plats och när benzo umgås med en människa får ingen annan hund komma i närheten! då attackerar han med alla tre tänder han har kvar... när benzo var ung tävlade han i agility, även om det är svårt att tro idag. jag älskar hans gamla-gubbe-stil och hans plötsliga glädjeutbrott när kopplen tas fram!

where the action is, part two

i onsdag var jag, zebbe, zabina, emma o eric ute i malmö efter en underbar dag på österlen och i ystad. jag och zebbe skulle ta en taxi hem, och två killar som skulle till lund hoppade också in. efter lite tjafs om taxan med chauffören (han sa först priset för storbil, vilket det ju inte var) och fullständigt vansinnig körning kom vi fram till lund. de andra två killarna klev ur bilen och sprang sen allt vad de hade, åt varsitt håll! chauffören sprang efter den ena, som ramlade ordentligt ett par gånger (han var nog varken nykter eller drogfri) och råkade tappa sin mobil i någon av vurporna. chauffören fick inte tag på killen men han tog hans mobil. när han kom tillbaka för att v i skulle kunna betala (vi var så snälla så vi stod kvar och väntade) kollade jag senast uppringda i killens mobil. mamma svarade inte, men vi hittade en lucas som zebbe var rätt säker på var den andra killens namn. inget svar men när zebbe var ute med hundarna fick han höra att den här lucas hade ringt upp på mobilen och chauffören lyckades lura han att komma tillbaka. så han fick betalt i alla fall! och en intressant avslutning på kvällen.

äntligen hemma!

jag har gnällt mycket om tågresor men nu är det fan i mig befogat. första delen, mellan östersund och sthlm var för det första tåget försenat, inte kul när man vet att man bara har 25 minuter på sig att byta tåg. sen var det tjockt med folk, jag fick ha flippan i knäet eftersom jag hade en fnittrande 12åring bredvid mig (hennes kompis satt framför och var om möjligt ännu störigare). på andra sidan gången satt en mamma med två små pojkar. den yngsta (3 skulle jag gissa på) ställde sig och RÅglodde på mina pistagenötter, när jag satt och knaprade. Zebbe föreslog att jag skulle kasta skal på honom, jag gillade den idén... sen började de här två ungarna bråka. och skrika. och skrika ännu mer. deras mamma försökte säga att konduktören skulle slänga av dem vid nästa stopp. jag var nära att räcka upp handen och anmäla mig frivillig...

vi kom till slut fram till sthlm, lite sent men tåget till malmö väntade på oss på samma perrong så det var skönt att slippa springa med flippan. tyvärr innebar ju detta att flippan inte hann kissa nånstans.. inne i djurkupén var det FULLT, min plats var självklart längst in vid fönstret men jag lyckades byte med en kille som satt i mitten, jag hade inte fått plats med flippan därinne. i kupén satt också två illaluktande, skäggiga tyskar med vandringskängor (som de tyvärr tagit av sig. dålig idé, i en instängd kupé...). ett par som också var därinne klev av tidigt, så vi var fyra kvar. att försöka slappna av och sova var inte ens att tänka på. jag ville bara komma hem! det var varmt, kvavt, illaluktande och obekvämt.

lotta och zabina kom och hämtade mig vid stationen, gud så glad jag var att se dem! när jag kom in hemma ville jag bara gråta. jag var såå trött och såå hungrig. för trött för att äta men för hungrig för att sova. flippan kunde itne riktigt slappna av och äta eftersom att jag inte kunde det. DÅ började jag gråta! zebbe blev lite orolig över mitt väldigt instabila tillstånd... hade nog jag också blivit! men det var bara så skönt att komma av det där jäkla tåget och vara hemma, trots att det har varit en underbar vecka!

imorgon ska vi till österlen och ales stenar med våra "utlänningar" som är här och hälsar på zabina. ska bli mysigt med en utflykt!

så var det slut

yran är över för den här gången. har haft otroligt kul, mest sprungit runt med lina, och förfestat med sara och hennes kompisar. igår åkte vi buss in allihop och hade mer eller mindre allsång på bussen. sanslöst roligt och vi fick med oss de flesta i bussen på sånger och snapsvisor. yrans themesong har varit Ta ner mig på jorden igen blandad med Alla gillar brudar, två löjligt dåliga låtar vi hörde i torsdags när en massa rappande pojkar tog över scenen i sommarlandet.
när vi klivit av bussen inser sara att hon tappat plånboken! försökte ringa nrupplysningen för att få tag på ett nr för att spärra korten. helt omöjligt att komma fram så jag ringde zandra som jobbar på nrupplysning och hon fixade numret! räddare i nöden. :)
vi hörde amy macdonald på håll när vi yrade runt utanför, men när vi gick in hade hon slutat spela så vi mötte gegge, lina o saras pappa. tog en öl och gick upp till stortorget lagom till presidenttalet. alltid lika bra, alltid lika härligt tryck, alltid lika mäktigt! efter talet var det dags för lady gaga att spela och det var galet sånt tryck det blev! jag och lina kom ifrån varandra och jag blev mer och mer pressad framåt. att ta sig därifrån var inte ens att tänka på, och till slut kunde jag inte ens andas, jätteläskigt! jag fick syn på en av vakterna (de fick lyfta ut rätt många där) och lyckades vinka och få fram att jag behövde ta mig därifrån! han sträckte fram handen och jag fick tag, men jag kunde inte komma igenom de som stod framför mig. försökte hoppa fär att ta mig över folket men det var så packat så jag kom ingenstans. de som stod bakom mig såg att jag försökte komma iväg så de lyfte upp mig. surfade över folkmassan tills vakterna kunde få ut mig. det var helt underbart att kunna andas igen! jag har varit på hultsfred, på hårdrockkonserter och allt möjligt men nåt sånthär har jag aldrig varit med om innan!
traskade ner till badhusparken för att se timbuk istället. så småningom lyckades jag hitta lina igen, och vi gick till silent disco igen. det var lite sämre musik än igår så till slut drog vi oss hemåt.
på hemvägen kom en kille springande fort som fan, rakt förbi mig och över gatan. ett par sekunder senare kom en polis som ropade "var sprang han" så vi som var där pekade åt det håll han försvunnit och hon fortsatte springa.
väl hemma skulle jag gå ut med flippan en sväng, som jag alltid gör på kvällen. ut på ängen, lös som vanligt. och hundjäveln försvinner! satt därute i en timme och väntade innan hon kom tillbaka, trött och flämtande...
nu är jag trött och hes, men det har varit en helt underbar vecka!
..fast nu saknar jag mina pojkar hemma i lund!!

ostkroksgula fingrar

ja, det är gott med ostkrokar!
igår blev det silent disco och lite ständutt blakk efter en riktigt rolig förfest. vi hann gå en sväng till båten óckså, innan de skulle åka ut till hegled. känner mig ändå pigg idag, redo för sista yrankvällen! imorgon är det dock bartömning, men det vet jag inte om det blir nåt av med..
nu får jag ta en sväng med flippan, sen är det väl dags att göra sig iordning igen!