nja, jag är glad att jag inte började där. de ringde och sa att de ville gärna att jag började hos dem, och utbildningen började igår. det var en väldigt intressant dag!
när jag kom så stod vi några stycken och snackade i receptionen, varav en hade jobbat där i nio år och var nån slags manager (det finns så många konstiga titlar på alla jobb) och berättade om sin klocka som han hade vunnit (till ett värde av 48 000), han pratade också om hur det skrivs så mycket skitsnack p åinternet och det han sa var en exakt -och då menar jag ord för ord- upprepning av det jag fick höra på anställningsintervjun. redan där började jag bli en aning fundersam...
så började i alla fall utbildningen, de var två som höll i den, varsin grupp på 3 pers i varje. han som höll i vår grupp hade jobbat i 3,5 veckor och den andra tjejen hade jobbat 4 månader. där undrade jag också, varför fanns det ingen säljare som jobbat i 2 år? det kan det ju mycket väl finnas, men varför håller inte de i utbildningen i så fall? de har ju onekligen mer erfarenhet av yrket och företaget.
båda två var i alla fall jättetrevliga och säkert superbra säljare. vår utbildare körde en demonstration som om vi vore kunder, vilket var roligt att se. men även där var jag inte överförtjust då man skulle visa ett "kampanjblad" där priset på denna städmaskin var endast 37 000 och där det fanns två avbetalningsplaner, varav båda var rätt så saftiga. "men om det fanns en tredje avbetalningsplan..." så fick vi säga hur mycket vi var villiga att betala. så vi sa 500.- och då skulle han ringa till sin controller, för han kunde förstås inte lova något sådant. så jag fick prata med controllern som dubbelkollade så vår "demonstratör" använt tillräckligt många filter och att "han fått komma in i sovrummet och dammsuga bäddmadrassen", jodå, det hade han ju rent hypotetiskt gjort. controllern sa att han skulle räkna lite och ringa sin chef så skulle han återkomma. när han återkom så kunde vi förstås lösa det med 500.- i månadsavgift för vår skull. under tiden hade vår utbildare erbjudit oss 3 specialmunstycken till priset av en.
att det här kändes väldigt tv-shop och det sa jag också efteråt. jag frågade dessutom hur det fungerar med OB-ersättning och även övertid, om man nu jobbar mer timmar än en normal arbetsvecka. nä, något sånt betalar de inte ut eftersom man bestämmer sina egna timmar. då protesterade jag lite för eftersom försäljningen sker till privatpersoner som ska vara par och båda ska jobba, är det nästan ett måste att jobba enbart kvällar och helger. då mumlade de något om prioriteringar och om man vill tjäna pengar så måste man ju...
så när det var dags att ringa till släkt och vänner för att boka demonstrationer kände jag att det här klarar jag inte av. jag kan inte leka tv-shop och göra det trovärdigt, jag klarar inte att vara den personen och tränga mig på i folks hem, speciellt inte hos släkt och vänner, där ens kontaktnät skulle utgå från och där man sen skulle få sina fortsatta visningar genom deras vänner.
kontentan av det hela är att det var en intressant dag men jag är väldigt glad över att jag drog mig ur i tid. det kan säkert vara en bra inkomstkälla för någon som kan -med gott samvete- sälja sin själ men jag kan inte göra det.
en sak som jag funderade på i efterhand var o man blir sjuk. jag önskar jag hade frågat men jag är rätt säker på att svaret jag fått hade varit att om man blir sjuk så räknas det som att man inte gör sina kundbesök, och alltså inte får några pengar. nej tack.
torsdag 28 maj 2009
måndag 25 maj 2009
nu är det väldigt nära...
än en gång har jag varit ute med nixon, än en gång kommer jag tillbaka i tårar. jag pallar inte med det här längre, han kör mig i botten! jag känner mig värdelös när nixon struntar så fullständigt i mig, samtidigt som jag skäms för att han gör mig så otroligt förbannad! jag vet inte vad jag ska göra!! jag kan knappast strunta i att gå ut med honom, och zebbe kan ju inte ta med honom till jobbet än.
nu struntar jag i allt vad uppfostran heter och köper ett halti, så slipper vi kanske bråka åtminstone, även om han inte lyssnar på mig (eller bryr sig).
nu struntar jag i allt vad uppfostran heter och köper ett halti, så slipper vi kanske bråka åtminstone, även om han inte lyssnar på mig (eller bryr sig).
skånsk idyll
i fredags blev vi bjudna på en otroligt god lunch hos zebbe och zabinas morfar och sambo. på väg hem kunde jag inte låta bli att fota lite av den skånska idyllen!
bilder blir roligare genom en backspegel!
kyrka och rapsfält. kan det bli mer skånskt?
det FINNS skog i skåne!
i skåne tittar man på väderkvarnar. i jämtland tittar man på älg.anställningsintervju!
kom precis hem från malmö, där jag varit på intervju. det var rätt kul att gå på intervju, han som intervjuade mig var avslappnad och kul, en typisk säljare. de skulle höra av sig till de som var intressanta imorgon så vi får la se. det kändes bra i alla fall.
helgen har varit kul, i fredags var det dansbandsgalan i veberöd, vilket kanske inte var så jätteroligt, mest gråtande 16åringar med falskleg och lite för gamla, lite för fulla män. jag körde så vi åkte hem rätt tidigt, jag och helena.
i lördags hade vi bollerupsreunion hemma hos helena. det var riktigt kul, många som kom även om en del inte kunde stanna så länge så kom folk i alla fall! underbart att träffa så många, vi snackade, dansade och hade roligt. en superkväll!
igårkväll hade zabina hemkomst-middag och bjöd på spagetti och köttfärssås. SÅ gott. jag kunde inte låta bli köttfärssåsen innan folk kom utan stod där med en sked och "provsmakade". gör man så god mat får man skylla sig själv om jag kommer och nallar av den!
helgen har varit kul, i fredags var det dansbandsgalan i veberöd, vilket kanske inte var så jätteroligt, mest gråtande 16åringar med falskleg och lite för gamla, lite för fulla män. jag körde så vi åkte hem rätt tidigt, jag och helena.
i lördags hade vi bollerupsreunion hemma hos helena. det var riktigt kul, många som kom även om en del inte kunde stanna så länge så kom folk i alla fall! underbart att träffa så många, vi snackade, dansade och hade roligt. en superkväll!
igårkväll hade zabina hemkomst-middag och bjöd på spagetti och köttfärssås. SÅ gott. jag kunde inte låta bli köttfärssåsen innan folk kom utan stod där med en sked och "provsmakade". gör man så god mat får man skylla sig själv om jag kommer och nallar av den!
fredag 22 maj 2009
nixon har ett sår på andra trampdynan också! helt hopplös... men han har ont, stackarn. och ändå kunde varken jag eller zebbe sluta skratta när nixon trampade runt med två bandagerade framtassar inpackade i systemkassar och packtejp för sin kvällspromenad! han såg så hysteriskt rolig ut... ska kolla idag efter "skor" till honom.
nu är zabina äntligen hemma! vi var på oslipat i onsdags, det var hur kul som helst! zabina blev ganska mobbad (och jag slapp undan!) och ett tag kunde jag inte ens sitta upp för jag skrattade så mycket.
nu ska vi snart åka till "morfar och ingrid" och äta lunch!
nu är zabina äntligen hemma! vi var på oslipat i onsdags, det var hur kul som helst! zabina blev ganska mobbad (och jag slapp undan!) och ett tag kunde jag inte ens sitta upp för jag skrattade så mycket.
nu ska vi snart åka till "morfar och ingrid" och äta lunch!
tisdag 19 maj 2009
12 timmar
sen kommer Zabina hem!! åh jag längtar så himla mycket! imorgon bitti åker jag och Lotta med den lilla ljusblå bilen över bron till danmark och möter Zabina på flygplatsen. nu när det är så nära känns det jobbigare än nånsin att hon inte är här just precis nu. det blir en tidig kväll ikväll...
stackars plutt
nixon stack ifrån husse igår på kaninfältet... han var borta en bra stund och var mer än något trött när han väl kom tillbaka. imorse såg zebbe att han hade "skalat" bort en bit av trampdynan på höger fram. så nu är han faktiskt lite ynklig trots att han sällan bryr sig om han har ont eller inte, men den här gången har han nog rätt ont. jag gjorde rent det innan och när jag baddade jodspray på försökte han tugga bort min hand.. fick inte rent med vatten så jag fick sätta honom med tassen i en vattenskål för att skölja bort gruset som fanns där, han var så söt när han satt och hängde med huvudet och inte kunde förstå varför matte höll fast hans tass i vatten!
nu är det i alla fall tvättat och rent och jag har sprayat på impregneringsspray. flippan trodde jag skulle mörda henne när jag skulle spraya hennes tassar också. hon har lite spruckna tassar och den här sprayen ska vara bra mot det så det är väl värt ett försök.
nu är det i alla fall tvättat och rent och jag har sprayat på impregneringsspray. flippan trodde jag skulle mörda henne när jag skulle spraya hennes tassar också. hon har lite spruckna tassar och den här sprayen ska vara bra mot det så det är väl värt ett försök.
måndag 18 maj 2009
omställningsstöd?
intressant. fick ett telefonsamtal från någon som jobbade med något som heter omställningsstöd. det har att göra med att vi fått sluta på jobbet, tydligen är det nån slags försäkring som företaget har för de anställdas del. hur som helst ska jag träffa honom imorgon kl 9.00 imorgon. ska bli lite kul, tror att det handlar en del om att få hjälp med CV och sådant. vi får la se.
nu ska jag gå ut med den svarte och den vite (Wilmer och Benzo!)
nu ska jag gå ut med den svarte och den vite (Wilmer och Benzo!)
söndag 17 maj 2009
mer hundgnäll..
eftermiddagspromenaderna är det värsta jag vet. idag var jag SÅ nära att koppla loss nixon och bara skita i honom. han nästan ligger i kopplet och drar och gör han inte det så står han och nosat på nåt och jag måste till slut lägga hela min vikt bakom för att dra med mig honom. jag är bara så förbannat jävla trött på att inte kunna gå på en promenad med hundjäveln. jag blir så arg och besviken...
berättade för zebbe när jag kom in att jag vill skada nixon. det är precis så hemskt som det låter, jag vill att han ska ha ont! och jag skäms så himla mycket för att jag ens tänker så, och jag skulle självklart aldrig göra något... men jag blir så frustrerad att jag inte vet vad jag ska göra. det känns som att jag försökt allt och inget, absolut inget hjälper. jag längtar tills nixon är i tjänst. och det känns också hemskt, jag älskar ju den bråkstaken egentligen! hemma är han världens nallebjörn, helt underbar.
åh vad trött jag är på mig själv och mitt jäkla gnäll!
berättade för zebbe när jag kom in att jag vill skada nixon. det är precis så hemskt som det låter, jag vill att han ska ha ont! och jag skäms så himla mycket för att jag ens tänker så, och jag skulle självklart aldrig göra något... men jag blir så frustrerad att jag inte vet vad jag ska göra. det känns som att jag försökt allt och inget, absolut inget hjälper. jag längtar tills nixon är i tjänst. och det känns också hemskt, jag älskar ju den bråkstaken egentligen! hemma är han världens nallebjörn, helt underbar.
åh vad trött jag är på mig själv och mitt jäkla gnäll!
hur dåligt mådde jag?
..och går det att mäta?
läste en krönika om ätstörningar på aftonbladet nyss, vilket fick mig att tänka. de flesta som har/har haft ätstörningar har haft det sedan tidiga tonår och många år framöver. det hade aldrig jag. jag mådde nog bara lite dåligt en stund. en ganska kort stund. men stunden var jobbig, och jag förstår inte hur så många kan leva med det i så många år.
jag har aldrig skrivit ner detta innan. det är väldigt jobbigt och om jag publicerar det vet jag inte.
i tvåan på gymnasiet gjorde jag och min dåvarande pojkvän slut och jag hade väldigt mycket att göra i skolan. så vad återstod, som jag kunde ta kontroll över? min vikt... det låter himla simpelt och näst intill löjligt men det var inte direkt ett beslut. jag vet inte hur jag ska kunna förklara det, det bara blev. jag bestämde mig inte för att sluta äta, det kom -hur sjukt det än låter- naturligt.
så jag slutade äta. och började träna. fast mest lät jag bli att äta, jag har ju aldrig varit så himla intresserad av det här med att träna.
det här började någonstans i oktober-november och jag kommer aldrig glömma julbordet. jag och L tog förstås löjligt små portioner av det lilla vi kunde tänka oss att äta, och slog oss ner bredvid H och M. speciellt H tyckte att det var så himla jobbigt att se oss misshandla oss själva på det här sättet att hon kunde knappt sitta kvar. och vi förstod förstås ingenting.
när jag var hemma på jullovet skämdes jag. mamma såg ju förstås att jag hade gått ner så mycket i vikt - här skiljer jag kanske mig från många andra? jag var fullt medveten om att jag hade magrat, men jag vägrade erkänna det- och fällde en och annan kommentar. mamma visste heller förstås inte hur fort min viktminskning gått, men inför hennes blick skämdes jag ändå så mycket.
Jag är en Trolle. Jag är stark.
det jag höll på med då var inte det minsta starkt, tvärtom, det var så svagt.
när jag var yngre tyckte jag att anorexia var något svagt. du inbillade dig att du var tjock för att andra människor sa att du var det och du trodde du var tvungen att vara smal för då kunde du kanske bli lycklig.
jag har aldrig inbillat mig att jag varit tjock. jag har vägt 58-60kg ända sedan jag slutade växa och jag vet att muskler väger mer än fett och jag har alltid varit välmusklad. andra har alltid placerat mig i "det smala facket". jag har sällan varit mager, men alltid lycklig.
när allt det här hände vet jag inte vad som pågick i min hjärna. får jag skylla på kortslutning? i efterhand har jag insett att min vikt var det enda jag kände att jag kunde ha 100% kontroll över och handlade därefter. som med skygglappar gick jag omkring bland alla andra och åt allt mindre, tränade allt mer.
i februari åkte jag med pappas släkt, endast damer, till thailand. även här skämdes jag för att erkänna att jag mådde dåligt, att något kunde vara fel. i min värld har man inte fel, speciellt inte bland släkten. så jag åt. och alla andra åt. men ingen skämdes för att ligga med magen i solen? utom jag. jag inbillade mig inte att jag var tjock, tro inte det om mig - jag tyckte bara att jag kunde vara lite smalare. alltid lite smalare. men att kräkas var inget alternativ så jag fick finna mig i att äta för stunden, även om det var svårt och rent av äckligt.
när jag kom tillbaka från thailand -och faktiskt gått upp ett par kilo- var det M och H som fick mig att inse vad jag höll på med. vi gick ofta promenader bara för att prata och under en av dessa berättade de hur dåligt de mådde av det jag (och L) höll på med. att höra detta gjorde mig så himla ont! om jag förstör för mig själv är en sak men att förstöra för någon annan..? att göra någon jag tycker om och älskar ledsen bara för att jag mår lite dåligt? och framför allt, att svika min mamma, pappa, H, M och många andra när det här beteendet är så långt från mig själv kändes oerhört lågt. så varför gjorde jag det?
jag vet precis varför. för att jag kunde kontrollera det, när jag inte kunde kontrollera mycket annat. det är den ytterst enkla anledningen, hur banal den än må vara. det är den enda jag har att ge. så var det i mitt fall, i mitt korta besök i ätstörningarnas värld.
jag är glad att jag inte stannade längre, och jag hoppas att aldrig komma på besök.
därför ställer jag mig absolut inte på en våg idag. för jag vet att siffrorna där blir på en sekund min fiende och det har jag än idag svårt för. vi har ingen våg hemma men om ingen hindrar mig smyger jag som en besatt upp på badrumsvågar i vänners hem - och förfasas. men inte mer än så, det har jag åtminstone lärt mig.
en kort oväsentlig text som tagit tramsigt lång tid att skriva, men också fungerat som terapi. för första gången på länge har jag gråtit lite - även om jag inte riktigt vet varför.
nu publicerar jag detta, tyck vad du vill, det är inte för din skull jag skriver det här...
läste en krönika om ätstörningar på aftonbladet nyss, vilket fick mig att tänka. de flesta som har/har haft ätstörningar har haft det sedan tidiga tonår och många år framöver. det hade aldrig jag. jag mådde nog bara lite dåligt en stund. en ganska kort stund. men stunden var jobbig, och jag förstår inte hur så många kan leva med det i så många år.
jag har aldrig skrivit ner detta innan. det är väldigt jobbigt och om jag publicerar det vet jag inte.
i tvåan på gymnasiet gjorde jag och min dåvarande pojkvän slut och jag hade väldigt mycket att göra i skolan. så vad återstod, som jag kunde ta kontroll över? min vikt... det låter himla simpelt och näst intill löjligt men det var inte direkt ett beslut. jag vet inte hur jag ska kunna förklara det, det bara blev. jag bestämde mig inte för att sluta äta, det kom -hur sjukt det än låter- naturligt.
så jag slutade äta. och började träna. fast mest lät jag bli att äta, jag har ju aldrig varit så himla intresserad av det här med att träna.
det här började någonstans i oktober-november och jag kommer aldrig glömma julbordet. jag och L tog förstås löjligt små portioner av det lilla vi kunde tänka oss att äta, och slog oss ner bredvid H och M. speciellt H tyckte att det var så himla jobbigt att se oss misshandla oss själva på det här sättet att hon kunde knappt sitta kvar. och vi förstod förstås ingenting.
när jag var hemma på jullovet skämdes jag. mamma såg ju förstås att jag hade gått ner så mycket i vikt - här skiljer jag kanske mig från många andra? jag var fullt medveten om att jag hade magrat, men jag vägrade erkänna det- och fällde en och annan kommentar. mamma visste heller förstås inte hur fort min viktminskning gått, men inför hennes blick skämdes jag ändå så mycket.
Jag är en Trolle. Jag är stark.
det jag höll på med då var inte det minsta starkt, tvärtom, det var så svagt.
när jag var yngre tyckte jag att anorexia var något svagt. du inbillade dig att du var tjock för att andra människor sa att du var det och du trodde du var tvungen att vara smal för då kunde du kanske bli lycklig.
jag har aldrig inbillat mig att jag varit tjock. jag har vägt 58-60kg ända sedan jag slutade växa och jag vet att muskler väger mer än fett och jag har alltid varit välmusklad. andra har alltid placerat mig i "det smala facket". jag har sällan varit mager, men alltid lycklig.
när allt det här hände vet jag inte vad som pågick i min hjärna. får jag skylla på kortslutning? i efterhand har jag insett att min vikt var det enda jag kände att jag kunde ha 100% kontroll över och handlade därefter. som med skygglappar gick jag omkring bland alla andra och åt allt mindre, tränade allt mer.
i februari åkte jag med pappas släkt, endast damer, till thailand. även här skämdes jag för att erkänna att jag mådde dåligt, att något kunde vara fel. i min värld har man inte fel, speciellt inte bland släkten. så jag åt. och alla andra åt. men ingen skämdes för att ligga med magen i solen? utom jag. jag inbillade mig inte att jag var tjock, tro inte det om mig - jag tyckte bara att jag kunde vara lite smalare. alltid lite smalare. men att kräkas var inget alternativ så jag fick finna mig i att äta för stunden, även om det var svårt och rent av äckligt.
när jag kom tillbaka från thailand -och faktiskt gått upp ett par kilo- var det M och H som fick mig att inse vad jag höll på med. vi gick ofta promenader bara för att prata och under en av dessa berättade de hur dåligt de mådde av det jag (och L) höll på med. att höra detta gjorde mig så himla ont! om jag förstör för mig själv är en sak men att förstöra för någon annan..? att göra någon jag tycker om och älskar ledsen bara för att jag mår lite dåligt? och framför allt, att svika min mamma, pappa, H, M och många andra när det här beteendet är så långt från mig själv kändes oerhört lågt. så varför gjorde jag det?
jag vet precis varför. för att jag kunde kontrollera det, när jag inte kunde kontrollera mycket annat. det är den ytterst enkla anledningen, hur banal den än må vara. det är den enda jag har att ge. så var det i mitt fall, i mitt korta besök i ätstörningarnas värld.
jag är glad att jag inte stannade längre, och jag hoppas att aldrig komma på besök.
därför ställer jag mig absolut inte på en våg idag. för jag vet att siffrorna där blir på en sekund min fiende och det har jag än idag svårt för. vi har ingen våg hemma men om ingen hindrar mig smyger jag som en besatt upp på badrumsvågar i vänners hem - och förfasas. men inte mer än så, det har jag åtminstone lärt mig.
en kort oväsentlig text som tagit tramsigt lång tid att skriva, men också fungerat som terapi. för första gången på länge har jag gråtit lite - även om jag inte riktigt vet varför.
nu publicerar jag detta, tyck vad du vill, det är inte för din skull jag skriver det här...
sclhager
..fast det är ju inte schlager längre. (nu låter jag som att jag vore 40 år äldre än vad jag är).
jag köper inte riktigt norges låt. jag tycker inte den är värd den hype det blivit kring den. det låter som det hela tiden borde komma något mer, men det gör det aldrig. men dock, stort plus för att han spelar fiol!
nåja, alla andra verkar tycka att den är helt fantastisk så att den vinner är väl ingen överraskning.
annars fastnade jag inte för en enda låt, då tycker jag hälften av det svenska startfältet i finalen var bättre! men jag tippade ändå (norge räknas inte då de var favvo-tippade sen långt innan) turkiet eller azerbadjan. hyfsat tippat ändå.
jag köper inte riktigt norges låt. jag tycker inte den är värd den hype det blivit kring den. det låter som det hela tiden borde komma något mer, men det gör det aldrig. men dock, stort plus för att han spelar fiol!
nåja, alla andra verkar tycka att den är helt fantastisk så att den vinner är väl ingen överraskning.
annars fastnade jag inte för en enda låt, då tycker jag hälften av det svenska startfältet i finalen var bättre! men jag tippade ändå (norge räknas inte då de var favvo-tippade sen långt innan) turkiet eller azerbadjan. hyfsat tippat ändå.
fredag 15 maj 2009
jävla bil!!
dumma-dumma-dumma bil! var på möte hos konkursförvaltarna i morse så jag tog min lilla bil och körde in till malmö där jag mötte upp de andra. när jag sen skulle köra hem sätter jag mig i bilen, stoppar in nyckeln och vrider om.... inget händer! jag börjar fundera på om jag missat nåt i startprocessen, provar att starta med växel i, friläge, drar ur handbromsen, sätter på radion (den funkade), stänger av radion igen, provar om och om igen... inte ens en liten hostning från motorn!
så jag försöker ringa janne som inte svarar, provar att ringa mamma, inget svar där heller... ringer mammas jobb, pratar med Lena där... sen börjar jag irra omkring för att hitta nån som kan hjälpa mig. parkeringstiden går snart ut och jag har verkligen ingen lust att få böter ovanpå allt.
får syn på Hertz biluthyrning och vandrar in där och säger "hjälp! min bil vill inte starta, jag vet inte vad jag ska göra...". en kille därinifrån följer med mig ut och kikar lite, sen ringer han nån som kommer med bil och startkablar. men det hjälpte inte heller, lilla bilen är fortfarande lika död. till slut provar vi att putta igång den, och hallelujah, it's working! så jag tog mig hem i varje fall... janne skulle ringa i eftermiddag så får vi se vad vi (han) kommer fram till.
så jag försöker ringa janne som inte svarar, provar att ringa mamma, inget svar där heller... ringer mammas jobb, pratar med Lena där... sen börjar jag irra omkring för att hitta nån som kan hjälpa mig. parkeringstiden går snart ut och jag har verkligen ingen lust att få böter ovanpå allt.
får syn på Hertz biluthyrning och vandrar in där och säger "hjälp! min bil vill inte starta, jag vet inte vad jag ska göra...". en kille därinifrån följer med mig ut och kikar lite, sen ringer han nån som kommer med bil och startkablar. men det hjälpte inte heller, lilla bilen är fortfarande lika död. till slut provar vi att putta igång den, och hallelujah, it's working! så jag tog mig hem i varje fall... janne skulle ringa i eftermiddag så får vi se vad vi (han) kommer fram till.
torsdag 14 maj 2009
bah, humbug
http://www.aftonbladet.se/wendela/article5143232.ab
när jag var 11-13 var jag på ridläger på sommaren. vi fodrade hästar, mockade skit och red minst 2 timmar/dag. vi var ute i solen och blev skitiga!
när jag inte var på ridläger var jag med kusinerna hos farmor. där var vi också ute och sprang runt, badade, och hittade på saker. inte fan drack vi latte i alla fall...
när jag var 11-13 var jag på ridläger på sommaren. vi fodrade hästar, mockade skit och red minst 2 timmar/dag. vi var ute i solen och blev skitiga!
när jag inte var på ridläger var jag med kusinerna hos farmor. där var vi också ute och sprang runt, badade, och hittade på saker. inte fan drack vi latte i alla fall...
onsdag 13 maj 2009
Arbetsförmedlingen
var tvungen att skriva in mig idag, eftersom lönegarantin kräver att jag är det för att få några pengar från länsstyrelsen. jag HATAR arbetsförmedlingen, jag tycker det är pinsamt att gå dit och hoppas att ingen ser mig när jag går in där. jag vet egentligen inte varför det är så jobbigt, kanske för att det känns som om de bara finns för att hålla koll på en. barnvakta en så man söker jobb.. att jag dessutom måste söka jobb i hela landet/vara tillgänglig för veckopendling är löjligt när jag har två hundar och en sambo som jobbar natt. men det bryr de sig inte om förstås. nu behöver jag förvisso inte stå som arbetssökande förrän om en månad (tack gode gud). har jag inte fått något jobb inom en månad kommer jag ju behöva springa på möten där hela tiden. blä. söka jobb gör jag bäst hemifrån, inte när jag sitter med nån mupp till handläggare...
tisdag 12 maj 2009
odåga..
idag har vi varit ute i skrylle på hundträning (jag och flippan har mest promenerat i skogen). u är det ju hårdträning som gäller för att nixon ska klara uppkörningen i slutet av sommaren. linförighet, inkallning och lite transport tränade zebbe och nix idag. linförigheten gick fint, transporten som de egentligen aldrig gjort innan gick också bra men inkallingen... vad gör man om hunden är fullständigt ointresserad av leksaker, bollar, korv men gärna vill springa runt och kika på egen hand? ibland funkar ju inkallingen så himla bra och nix springer som tusan, raka vägen fram till zebbe och sätter sig hur fint som helst. andra gånger går det fullständigt åt helvete... förstår zebbes frustration!!
nu är vi i alla fall hemma, jag och hundarna. zebbe jobbar ikväll. flippan är jättetrött, hon gick rätt in och la sig i soffan och somnade. nixon ligger i sängen...
nu är vi i alla fall hemma, jag och hundarna. zebbe jobbar ikväll. flippan är jättetrött, hon gick rätt in och la sig i soffan och somnade. nixon ligger i sängen...
söndag 10 maj 2009
himmelsblått
vi var på fotboll idag, efter en brunch hemma hos zebbes morfar. malmö ff mötte djurgården, vi fick låna zebbes morfars,och nån av hans vänners) säsongskort så det blev billigt och jättebra platser! MFF vann med 2-1 och det behövdes väl.. jag gillar det här med att gå på match! fast jag är lite hes nu...
lördag 9 maj 2009
lång dag
klev upp tidigt imorse för att bege oss till jönköping vid 5tiden. eftersom zebbe var nervös (och rätt störig vid den tiden på morgonen, kan tilläggas) fick jag köra. bra väg hela biten och vi var framme vid 8. lite kaffe strax efter nio och sedan var det dags för nixon att testas!
efter lite olika test och belastning var det klart. nixon var jätteduktig (nästan) hela tiden. han fick bedömningen "lämplig att testas som väktarhund" och klarade sig därmed från att kastas i ån på vägen hem!
två hundar till skulle testas, sen var det kaffe (igen) och fika, plus genomgång av bedömningens olika moment.
vi var hemma i lund igen vid fem, trötta som få...
efter lite olika test och belastning var det klart. nixon var jätteduktig (nästan) hela tiden. han fick bedömningen "lämplig att testas som väktarhund" och klarade sig därmed från att kastas i ån på vägen hem!
två hundar till skulle testas, sen var det kaffe (igen) och fika, plus genomgång av bedömningens olika moment.
vi var hemma i lund igen vid fem, trötta som få...
fredag 8 maj 2009
för att skjuta upp städningen lite...
10 saker om dig.
1. Är du singel? Nope
2. Är du lycklig? Ja
3. Är du uttråkad? nä
4. Är du ledsen? inte det heller
5. Är du italienare? huh? näe...
6. Är du gravid? Nej
7. Är du full? nej
8. Är du en cooling? haha.. nä, det är jag inte
9. Är du från Irland? Nej
10. Är dina föräldrar fortfarande gifta? nej, de var aldrig gifta heller
8 saker om ditt kärleksliv
1. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej, men attraktion
2. Har du nånsin blivit sårad? Ja, vem har inte det?
3. Har du nånsin tänkt på en och samma kille flera gånger under natten innan du somnade? Ja
4. Har du gillat en kille utan att berätta det för honom? nä, jag tror inte det..
5. Har du kysst någon inom de senaste tre veckorna? Ja
6. Har du haft en hemlig beundrare? visste jag det vore han väl inte särskilt hemlig?
7. Är du kär? Ja
8. Vill du gifta dig i framtiden? Ja
10 saker två alternativ
1. Kärlek eller lust? Kärlek
2. Hår eller ögon? Ögon
3. Katt eller hund? Hund hund hund
4. Några få bästa vänner eller flertalet "vanliga" kompisar? Få bästa vänner
5. TV eller Internet? Internet
6. Coca-cola eller Pepsi? Cola
7. Vild utekväll eller en romantisk hemmakväll? Romantisk hemmakväll
8. Pengar eller lycka? Lycka. fast pengar förenklar onekligen lycka
9. Dag eller natt? Natt
10. MSN eller mobil? mobil
10 "Har du nånsin..."
1. Blivit påtagen när du försökte smita hemifrån? Nej
2. Brutit ett ben? ja, nyckelbenet. x2
3. Gjort nåt du ångrar? inget jag tänker på idag
4. Hoppat Bungee Jump? yes
5. Ljugit för någon du tycker om? Ja
6. Ätit en hel tårta? Nej
7. Gjort bort dig offentligt? har jag säkert
8. Velat bli tillsammans med ditt ex igen? ja när jag var yngre
9. Gråtit när ett husdjur dog? Ja
10. Velat försvinna? Ja
13 Senaste...
1. Telefonsamtalet du gjorde? Zebbe
2. Telefonsamtalet du fick? Mamma
3. Personen du va med? Zebbe
4. Roligaste grejen som hänt? att vi ska ut och äta (betald) finmiddag med jobbet
5. Personen du sms:ade? Etta
6. Du va i en bil med? Hundarna. annars Zebbe
7. Gick på bio med? Helena och Ebba
8. Var och shoppade med? Helena igen
9. Du kysste? Zebbe
10. Du skrev till på myspace? myspace?
11. Du kommenterade? ??
12. Du tillbringade natten med? Zebbe
13. Du kramade? nixon!
1. Är du singel? Nope
2. Är du lycklig? Ja
3. Är du uttråkad? nä
4. Är du ledsen? inte det heller
5. Är du italienare? huh? näe...
6. Är du gravid? Nej
7. Är du full? nej
8. Är du en cooling? haha.. nä, det är jag inte
9. Är du från Irland? Nej
10. Är dina föräldrar fortfarande gifta? nej, de var aldrig gifta heller
8 saker om ditt kärleksliv
1. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej, men attraktion
2. Har du nånsin blivit sårad? Ja, vem har inte det?
3. Har du nånsin tänkt på en och samma kille flera gånger under natten innan du somnade? Ja
4. Har du gillat en kille utan att berätta det för honom? nä, jag tror inte det..
5. Har du kysst någon inom de senaste tre veckorna? Ja
6. Har du haft en hemlig beundrare? visste jag det vore han väl inte särskilt hemlig?
7. Är du kär? Ja
8. Vill du gifta dig i framtiden? Ja
10 saker två alternativ
1. Kärlek eller lust? Kärlek
2. Hår eller ögon? Ögon
3. Katt eller hund? Hund hund hund
4. Några få bästa vänner eller flertalet "vanliga" kompisar? Få bästa vänner
5. TV eller Internet? Internet
6. Coca-cola eller Pepsi? Cola
7. Vild utekväll eller en romantisk hemmakväll? Romantisk hemmakväll
8. Pengar eller lycka? Lycka. fast pengar förenklar onekligen lycka
9. Dag eller natt? Natt
10. MSN eller mobil? mobil
10 "Har du nånsin..."
1. Blivit påtagen när du försökte smita hemifrån? Nej
2. Brutit ett ben? ja, nyckelbenet. x2
3. Gjort nåt du ångrar? inget jag tänker på idag
4. Hoppat Bungee Jump? yes
5. Ljugit för någon du tycker om? Ja
6. Ätit en hel tårta? Nej
7. Gjort bort dig offentligt? har jag säkert
8. Velat bli tillsammans med ditt ex igen? ja när jag var yngre
9. Gråtit när ett husdjur dog? Ja
10. Velat försvinna? Ja
13 Senaste...
1. Telefonsamtalet du gjorde? Zebbe
2. Telefonsamtalet du fick? Mamma
3. Personen du va med? Zebbe
4. Roligaste grejen som hänt? att vi ska ut och äta (betald) finmiddag med jobbet
5. Personen du sms:ade? Etta
6. Du va i en bil med? Hundarna. annars Zebbe
7. Gick på bio med? Helena och Ebba
8. Var och shoppade med? Helena igen
9. Du kysste? Zebbe
10. Du skrev till på myspace? myspace?
11. Du kommenterade? ??
12. Du tillbringade natten med? Zebbe
13. Du kramade? nixon!
städdag!
idag ska vi städa! jag har tjuvstartat lite medan zebbe sover... däcken ska bytas på bilen också, eftersom vi ska upp till jönköping imorgon! vi ska åka 4 (fyra på natten!!) så vi kan vara där vid sju.. flippan får stanna hemma, förutsatt att zebbe har pratat med lotta och hon har tid att gå ut en sväng med henne.
flippan och nix låg i soffan och myste innan. flipps hade krypit upp så gott som i nixons famn och nixon låg med huvudet på henne. det är inte ofta de är så söta och kärvänliga mot varandra!
flippan och nix låg i soffan och myste innan. flipps hade krypit upp så gott som i nixons famn och nixon låg med huvudet på henne. det är inte ofta de är så söta och kärvänliga mot varandra!
onsdag 6 maj 2009
the end
för 1 år, 5 månader och 6 dagar sedan började jag på ZooZity. då var grottan på väg att byggas, ingen inredning fanns och varorna hade inte börjat komma än. vi var 25-30 personer som aldrig hade träffats men det var där och då allt började. det känns som om det var så ofantligt länge sen..
sakta sakta började det komma upp inredning, hyllor, kassaband, infodiskar och varorna började trilla in. vi drog pallar i vad kändes som en evighet och sopade golv, sopade golv och sopade golv.
så var det förstås danmark... vi blev ivägskickade -eftersom det inte fanns tillräckligt för oss att göra i butiken- till danmark. dels för att jobba i den danska butiken (two words - it sucked), dels på julmarknaden. det var också på julmarknaden som jag och zabina lärde känna varandra först.
efter en himla massa slit kom till slut den efterlängtade öppningen, med så mycket kunder att det knappt fick plats i butiken! men det var då..
under sommaren blev jag befodrad till avdelningsansvarig, och senare under hösten teamledare. jag är jätteglad att jag fick den chansen och jag är stolt över det förtroendet.
jag upptäckte också att jag är duktig på att dekorera, skylta upp varor och hitta på nya idéer. jag kommer för alltid vara stolt över min och zandys galna halloweenskyltning - den var helt enkelt grym! men så jobbade vi också löjligt mycket med den och fick i princip helt fria händer att handla vad vi behövde. att de vågade...
många anställda slutade av olika anledningar, det kom ny personal och blev en del av gänget. vissa kommer jag sakna, andra inte. vissa kommer vara mina vänner för resten av livet!
jag är jätteglad för den här tiden. ibland var det rent ut sagt skittufft, ibland var det långtråkigt men många gånger var det jätteroligt. jag har lärt mig mycket och framförallt fått självförtroende - jag vågar tro på min egen förmåga på ett helt annat sätt än innan.
nu, 1 år, 5 månader och 6 dagar senare är butiken tom. grottan står kvar, tillsammans med några akvarier och en massa råttskit. men det är också allt. varorna är skickade, inredningen nerplockad, kassorna flyttade... på något sätt känns det ändå bra att ha varit med från början till slut. det är vi, ingen annan som har gjort detta. och vi har gjort det hela vägen.
sakta sakta började det komma upp inredning, hyllor, kassaband, infodiskar och varorna började trilla in. vi drog pallar i vad kändes som en evighet och sopade golv, sopade golv och sopade golv.
så var det förstås danmark... vi blev ivägskickade -eftersom det inte fanns tillräckligt för oss att göra i butiken- till danmark. dels för att jobba i den danska butiken (two words - it sucked), dels på julmarknaden. det var också på julmarknaden som jag och zabina lärde känna varandra först.
efter en himla massa slit kom till slut den efterlängtade öppningen, med så mycket kunder att det knappt fick plats i butiken! men det var då..
under sommaren blev jag befodrad till avdelningsansvarig, och senare under hösten teamledare. jag är jätteglad att jag fick den chansen och jag är stolt över det förtroendet.
jag upptäckte också att jag är duktig på att dekorera, skylta upp varor och hitta på nya idéer. jag kommer för alltid vara stolt över min och zandys galna halloweenskyltning - den var helt enkelt grym! men så jobbade vi också löjligt mycket med den och fick i princip helt fria händer att handla vad vi behövde. att de vågade...
många anställda slutade av olika anledningar, det kom ny personal och blev en del av gänget. vissa kommer jag sakna, andra inte. vissa kommer vara mina vänner för resten av livet!
jag är jätteglad för den här tiden. ibland var det rent ut sagt skittufft, ibland var det långtråkigt men många gånger var det jätteroligt. jag har lärt mig mycket och framförallt fått självförtroende - jag vågar tro på min egen förmåga på ett helt annat sätt än innan.
nu, 1 år, 5 månader och 6 dagar senare är butiken tom. grottan står kvar, tillsammans med några akvarier och en massa råttskit. men det är också allt. varorna är skickade, inredningen nerplockad, kassorna flyttade... på något sätt känns det ändå bra att ha varit med från början till slut. det är vi, ingen annan som har gjort detta. och vi har gjort det hela vägen.
måndag 4 maj 2009
bollerup!
idag tog jag, helena och helenas lillasyster ebba (och flippan förstås!) en roadtrip till bollerup. ebba funderar på att söka dit i höst så vi passade på att gå runt och bli lite nostalgiska... det var riktigt kul att träffa gamla lärare och annan personal men det kändes konstigt att det var en massa andra människor (elever) som gick runt där. det är ju vår skola! som helena sa; det var nästan så vi förväntade oss att se ida och janbris komma gående runt ett hörn med varsin cigarett i mungipan..
jag tror att jag och helena hade nog roligare än vad ebba hade...
jag tror att jag och helena hade nog roligare än vad ebba hade...
söndag 3 maj 2009
jaja..
mamma skällde på mig igår för att jag är så dålig på att uppdatera här. och det har hon förvisso rätt i! (och ja, jag ska lägga upp en bild på min nya frisyr.. fast det är ingen jättestor skillnad!)
zebbe jobbar extra ikväll. han mår lite bättre nu, han har varit sjuk i nästan en vecka nu.
flippan är verkligen skittråkig att gå med på nya ställen. hon struntar fullständigt i mig och lyssnar inte för en sekund. hon ska bara nosa och spana efter "byten". det är väl mitt eget fel antar jag... men hemma beter hon sig (sällan) så illa! när jag går med henne själv är hon oftast jätteduktig. ah well...
jag har fortfarande ont i mitt jäkla finger! dumma dumma basketboll. det finns en anledning till att jag aldrig hållt på med bollsporter... när jag dessutom slår i det hela tiden överallt blir det knappast bättre heller...
nu ska jag smaka min nylagade snickerskaka!
zebbe jobbar extra ikväll. han mår lite bättre nu, han har varit sjuk i nästan en vecka nu.
flippan är verkligen skittråkig att gå med på nya ställen. hon struntar fullständigt i mig och lyssnar inte för en sekund. hon ska bara nosa och spana efter "byten". det är väl mitt eget fel antar jag... men hemma beter hon sig (sällan) så illa! när jag går med henne själv är hon oftast jätteduktig. ah well...
jag har fortfarande ont i mitt jäkla finger! dumma dumma basketboll. det finns en anledning till att jag aldrig hållt på med bollsporter... när jag dessutom slår i det hela tiden överallt blir det knappast bättre heller...
nu ska jag smaka min nylagade snickerskaka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)