kollade på Dagboken innan, och fjant som jag är så grät jag givetvis en del. då kommer Nixon och buffar lite på mig, sätter upp tassarna i soffan bredvid mig innan han hoppar upp och lägger sig (så försiktigt en schäfer kan lägga sig) i knäet på mig, en tass på varje sida som en riktig bamsekram! då grät jag förstås lite till eftersom han var så himla gullig... sån är jag!
1 kommentar:
Den filmen GÅR nog inte att se utan att gråta! Jag vet hur det känns! Älskar den filmen. Jag och Sara gav den dessutom till mormor i present för några år sen.
Skicka en kommentar