har jag berättat nån gång hur mycket jag hatar kaniner? inte? då gör jag det nu.
jag skulle inte bli det minsta ledsen om någon mystisk kaninpest utbröt i lund. förmodligen skulle jag ligga bakom den, eller i alla fall skänka pengar till organisationen som gjorde det.
jag var precis ute med hundarna och när vi nästan var hemma genade jag över folkparken. big mistake. huge! hundarna gick och kikade och var rätt spända så jag anade att det var en eller ett par kaniner där ute, men jag såg ingen. plötsligt sätter båda hundarna iväg i full fart och jag bara flyger efter, hade ingenting att sätta emot. tänker att 'det här kommer gå åt helvete!' när nixon springer mot ett träd. jag såg min enda chans där och sprang på motsatt sida om trädet! han tvärstannade (förstås) och sprang sen runt trädet för att fortsätta jaga kaninen, men då var matte ivägen och matte var ARG! jag lyckades få stopp på honom och lägga honom ner innan jag tog tag i flippan som var precis lika knäpp (men lättare att hålla emot!) och fick ner henne på backen också. djupa andetag och korta koppel så lyckades vi ta oss hem!
allt är kaninernas fel...
4 kommentarer:
Tur att du är snabb i tanken! Nixon måste ha blivit förvånad..först tvärstopp och sen arg matte....Kan ha satt spår för livet ju...Bra spår kanske tillochmed...*hoppas*
Hmmm, finns ett annat ord än kaninhat, kallas hundfostran, eller har jag fel? :) En skridskoåkande fan... (nästan lite av en "plasthusse")
Hmm, inget svar på min kommentar, betraktar då det som ett tigande samtycke, länge leve alla glada kaniner och glatt svasviftande vovvar... samme skridskoåkande fan som nyss :)
haha du skridskoåkande fan.. ;) vill du prova träna bort jaktlusten på dessa två bråkstakar är du välkommen! men det går bra mycket lugnare till när nixon har "gå fint"-selen på sig kan jag meddela...
Skicka en kommentar