lördag 4 april 2009

älskade bråkiga busiga

It was not despair; but it seemed to her as if life were passing by, leaving its promise broken and unfulfilled.
jag gillar quotation of the day.

flippan kan vara hysteriskt rolig i sitt vettskrämda tillstånd, även om det låter elakt. igår var vi ute och gick samtidigt som en luftballong flög över lund. flippan såg den direkt när vi kom ut och tittade först misstänksamt mot den innan hon bestämde sig för att den var livsfarlig och tänkte förmodligen attackera henne så fort hon vände blicken bort. tur att hon höll uppsikt hela tiden då.. hon kröp längs marken och släppte inte luftballongen med blicken för en sekund! nixon märkte den inte ens...

sen var vi ute och åkte inlines. flippan har så himla bråttom och så fort jag ökar takten det minsta far hon iväg i 180. visst, hon lyssnar när jag gapar på henne och rycker i kopplet men det är inte så kul. det är förvisso bara i början men det krävs ändå att jag tjatar på henne nästan hela tiden, även om hon inte drar så mycket när hon fått springa av sig lite. så jag funderar faktiskt på att köpa ett halti till henne, att ha ett par gånger tills hon förstår att när matte står på hjul måste man följa nära. enkel lösning kanske... men det är svårt att disciplinera när jag inte är särskilt säker på hjulen! och jag tar hellre det säkra före det osäkra. får se hur hon reagerar på haltin, men i mina ögon är det en grimma, precis som du har på en häst -

sidospår - undrar hur mycket vilda protester och gap om djurplågeri det hade blivit om du satt en metallstång (dvs ett bett) i munnen på en hund?-

tillbaka till haltin och flippan. som sagt, det ser ut och fungerar som en grimma. drar hunden och du håller i så vinklas huvudet på hunden, precis som på en häst (om den inte tokdrar...). vilket i mina öron låter som en sjysst idé. zebbe är jätte-emot haltis, han tycker det är grymt. varför förstår faktiskt inte jag. jag hade varit glad om jag fick använda en sån på nixon på kvällarna då det är kaniner ute istället för att gapa, skrika och dra i honom. jag har ju "gå-fint-selen" men jag tycker nästan den är värre. om han försöker dra iväg med ett ryck gör det väldigt ont på honom eftersom det är tunna linor vid frambenen. tro mig, han har försökt och stannade väldigt omgående. klart det är en lättnad då jag ofta är rätt nervös när vi är ute på kvällen, det springer kaniner överallt och han lyssnar inte när han ser något att jaga (dvs kanin eller katt). han lyssnar förhållandevis bra annars (om man inte har godis/leksak, då lyssnar han super!) men i de situationerna är all disciplin fullständigt bortblåst.

flippan vill ju också gärna dra efter kaniner men hon drar för det första inte lika omgående, hon spanar först. för det andra är hon inte lika tung! hon kan helt enkelt inte lägga samma kraft och dra omkull matte, men nixon kan. för det tredje så lyssnar hon (ni kommer inte tro detta) bättre(!) än nixon.

de drog båda två en gång då jag var tvungen att släppa kopplen. sprang allt vad jag kunde, fick syn på flippan efter 20 meter och skrek "stanna!!". flippan stannade fint (till och med la sig ner då hon uppenbarligen skämdes) och s fick jag syn på nixon. ropade samma sak... han tittade på mig en kort sekund och sprang sedan vidare.... suck!

visst vill jag inte behöva använda halti eller gå-fint-sele på någon av hundarna men som sagt. jag är verkligen nervös på kvällarna när jag måste ta med nixon ut. jag är livrädd för att tappa honom eller, ännu värre, att han drar omkull mig som han gjorde en gång i höstas då jag fick fruktansvärt ont och inte kunde lyfta vänsterarmen på en vecka. jag tycker det är väldigt obehagligt och drar han i början av promenaden måste jag tvinga mg själv att inte vända om.

och med flippan är det en helt annan sak då hon oftast går helt okej i kopplet, men hon blir så himla glad och uppjagad när det går lite fortare! det är härligt att se hennes glädje men det måste ju vara säkert för oss båda. hon lär bli lika mycket skadad (om inte mer) som jag om vi åker rätt ut i en korsning... och snart lär jag kunna åka mycket bättre (känner mig redan säkrare!) och då kan vi träna mer. vi tränar redan mycket på bilfria vägar med svängar, höger-vänster, tillbaka och sådant. hon är inte helt nöjd, hon vill ju framåt...


långt, tråkigt inlägg för alla utom mig själv som tyckte det var väldigt skönt att skriva av mig om mina älskade vofflingar. jo, jag älskar dem verkligen båda två, de är härliga hundar och jag tror faktiskt att de mår rätt bra. annars hade de inte legat och sovit i husses och mattes famn, inte sovit hela kvällarna som stockar, inte busat och lekt som de gör. även om jag gnäller över dem, så är de mina och zebbes bebisar!

inte kan man väl tycka illa om de här oskyldiga uppsynerna?

3 kommentarer:

Zabina sa...

ajävla monster, fy fan vad jag saknar dem!

Lotta sa...

man måste ju bara älska dom och ditt inlägg var inte alls tråkigt att läsa..Tvärtom!! och jag håller med dig. Säkerheten är viktigare än prestigen att inte använda de hjälpmedel som finns!
Haltin är ju såklart inte någon lösning, men ett hjälpmedel. Alla mår ju bättre om man inte behöver skrika och gapa och vara nervös!

Anonym sa...

vet man hur man använder haltin så fungerar de hur bra som helst. Vet man inte det så kan man göra illa hunden, ska nog snarast liknas med ett hackamoor snarare än en grimma..