så länge sedan det var då min lilla flippa var detta skygga lilla benrangel, med ögoninflammation och ett slitet läderhalsband runt nacken. jag har nästan glömt..
..hur hon var i början, innan hon blev glad, trygg och lycklig, allt som en "vanlig" hund tar för givet.
..hur hon flög i luften den första morgonen brödrosten hoppade upp, och när hon klev rakt över soffbordet på vägen ut, det var ju bara ett hinder som alla andra stenar.
..hur mysigt hon tyckte det var att krypa ner bredvid nyfunna matte och trängas i en varm säng...hur det var den första gången hon lekte med en repstump, och upptäckte att ingen skällde på henne och det var så kul!
..hur ynklig hon var då hon blivit översprungen av en häst under en uteritt, gått hela vägen hem utan problem men när matte kom, då kröp hon ihop och tittade sådär ledset och jag kunde nästan höra henne säga "mamma det gör oooont!".
..hur rädd hon var för vågorna första gången hon fick följa med till stranden, tills hon insåg att hon kunde hoppa över det vita skummet.
..hur mycket jag grät när jag fick klartecken från SVA att ta in flippan i sverige.
..hur nervös jag var när vi skulle flyga hela långa vägen från lanzarote till sverige.
..hur rädd jag var den kvällen i ystad då hon smet ut för att leta efter mig som var ute och slarvade. efter en dryg timmes letande hade vi en riktig slow-motion-hollywood-reunion!
..hur ont det gjorde att lämna henne i östersund, även om jag visste att mamma och janne skulle ta så bra hand om henne.
..hur mycket jag saknar henne!
2 kommentarer:
Nu sitter jag här med tårar i ögonen! Ta hand om henne när du träffar henne snart!!! "den här gången ÄR det Lotta"
det där har inte jag skrivit.. men ha det så mysigt med henne i ljusdal. Kolla på den här filmen också, jag och mamma grät ikapp.
Skicka en kommentar