min "skånefamilj"

Eftersom min familj envisas med att bo kvar uppe i östersund har jag långt hem. jag saknar dem jättemycket, men som tur är har jag en underbar extra-familj här i lund! så jag tänkte följa Zabinas goda exempel och presentera dem lite snabbt..

Zebbe - min sambo, sen snart ett år tillbaka. vi träffades förra sommaren och flyttade ihop redan till hösten, av ganska oromantiska och främst praktiska skäl. men det visade sig fungera bra och än så länge har ingen av oss ångrat sig (vad jag vet?!). Zebbe jobbar som väktare mestadels i malmö. han jobbar natt, vilket är jättetråkigt ofta men med tanke på hundarna så underlättar det förstås. Zebbe är oftast underbar, även om vi kan ha våra smågnabb emellanåt. ingen av oss är som tur är långsint! tyvärr är vi också ungefär lika slarviga och lata... vi är också lika tråkiga båda två emellanåt, som när vi säger åt "ungarna" (dvs Zabina och hennes två kompisar, alla 21) att hålla käften i baksätet för att vi vill lyssna på nyheterna... trots lite skit i hörnen så älskar jag Zebbe och vårat halvtråkiga samboliv med två hundar och kombi!

Zabina - Zebbes lillasyster, som jag träffade på jobbet och genast blev jättenära. Det var förstås genom Zabina som jag träffade Zebbe, och även om det var lite knackigt i början mellan mig och Zabina på grund av detta så är jag evigt tacksam! Zabina är en sån person som jag kan prata med allt och inget om, och jag vet att vad det än är så kan jag alltid ringa henne. folk som vi träffar tror ofta att vi känt varandra sen vi var barn... som Zebbe uttryckte det, så mycket som vi umgåtts har vi lärt känna varann lika mycket på två år som man normalt gör på 20 år! Zabina har precis flyttat till norrköping där hon ska plugga till lärare vid Linköpings universitet. hur mycket jag än kommer sakna henne så är jag glad för hennes skull, och jag kan inte tänka mig en bättre lärare med mer engagemang än Zabina!

Lotta - eller Mamma Liljegren som hon heter i min mobil! som ni säkert förstått är hon Zebbes och Zabinas mamma. hon är en av de snällaste och goaste personer jag känner. hon ställer alltid upp för andra och det är inte ofta jag sett henne arg (förutom då hon tappade sin mobil i havet, men knappt då!). hon är, tillsammans med min mamma, en sån person jag önskar att jag blir när jag är "vuxen på riktigt". det är inte konstigt att hon lyckats uppfostra två så härliga ungar! jag var väldigt nervös när jag skulle träffa henne första gången (innan jag och Zebbe hade träffats, det var första gången jag var på fotboll med Zabina!). ännu mer nervös var jag då jag stötte på henne på bussen när jag skulle hem till Zebbe alldeles i början av vårt förhållande! tänk om hon inte hade tyckt om mig..? men det behövde jag nog inte oroa mig för!

hundarna!

de är ju onekligen en ganska stor del i våra liv här nere så det vore orättvist att inte presentera dem heller..

Flippan - vet ni inte vem flippan är har ni uppenbarligen inte läst min blogg innan! överallt jag tar vägen tar jag med mig flippan, i den mån det går. hon har varit med från lanzarote till söderhamn, till ljusdal till östersund. sedan skåne och tillbaka till östersund. skåne igen och diverse resor över mer än halva sverige! jag tror att vi är varandras trygghet, eftersom hon följt med mig överallt har hon till slut blivit det som gör ett ställe till "hemma". hon är helt enkelt min pärla, även om jag - när det spöregnar och är 2 grader varmt ute - ibland önskar att jag aldrig någonsin skaffat hund... men jag skulle ändå aldrig byta bort henne mot något!

Nixon - nixon har varit orsaken till många tårar från min sida, när vi helt enkelt inte kunnat kommunicera särskilt bra och inte vill samma saker på promenaderna. men han är en härlig hund med massor av glad energi och han har många charmiga egenheter för sig som smälter hjärtan! han tränar just nu för att kunna jobba med husse som väktarhund. bara han lär sig att fokusera på rätt saker (dvs husse) så ska det nog gå hur bra som helst! jag kan inte neka till att jag faktiskt gillar att ha en tuff hund att gå ut med mörka kvällar... han utstrålar lite mer pondus än flippan, får jag väl erkänna.

Wilmer - Lottas hund. en labradorkorsning som är så glad och kärvänlig så han ibland inte vet vad han ska göra av all energi! till skillnad från våra två monster kan wilmer gå lös på promenader och är väldigt med hela tiden. han och lotta tränar lydnad och jag blir lika avundsjuk varje gång när jag tänker på flippan och hennes förutsättningar för något sånt... wilmer har dock en förmåga att tugga sönder saker som jag inte är avundsjuk på. det mest bisarra var nog när han åt upp(!) en röd plastgalje från ikea! jag gillar förstås också hans förmåga att äta upp viktiga papper och räkningar som kom med posten, men aldrig att han åt reklam!

Benzo - gamlingen i familjen. en liten coton de coleur (med reservation för stavningen) med mycket attityd! han håller wilmer på plats och när benzo umgås med en människa får ingen annan hund komma i närheten! då attackerar han med alla tre tänder han har kvar... när benzo var ung tävlade han i agility, även om det är svårt att tro idag. jag älskar hans gamla-gubbe-stil och hans plötsliga glädjeutbrott när kopplen tas fram!