måndag 17 augusti 2009

min riktiga familj

eftersom att "anonym" (det går att skriva in namn.. ;) ) klagade över att jag inte skrivit nåt om min "riktiga" familj så gör jag det nu!

mamma - älskade mamma! hon har alltid stått bakom mig vad jag än velat göra, om det så varit att ta sabbatsår från gymnasiet, flytta 120 mil som 15åring eller bo och jobba på lanzarote i ett år! hon är den viktigaste människan i mitt liv och jag har alltid roligt med henne. jag kan alltid komma till henne vad det än gäller och räkna med goda råd.
när någon beskriver en person som någon med "skinn på näsan" så tänker jag alltid på mamma. hon står för sin åsikt i alla situationer och tar helt enkelt ingen skit. hon är min förebild, och jag hoppas att jag blir en lika bra mamma, chef, kvinna, person som hon!
pappa - jag har alltid bott ett par dagar i veckan hos pappa, ända sen jag var liten. varje kväll innan jag skulle sova spelade pappa alltid gitarr för mig vid sängkanten.
vi har varit ute och åkt skoter, cross, suttit på pass under älgjakt och åkt massor av båt. pappa betyder mycket för mig, speciellt som jag var hans enda barn tills jag var 14. pappa och jag är ungefär lika dåliga på att höra av oss så vi pratar inte särskilt ofta. därför var det extra roligt att gå ut och dricka öl på stråket tillsammans!
Lotta - lillasyster! fyra år yngre, och vi har varit långt ifrån sams med varandra när vi vuxit upp. det är faktiskt först sen några år tillbaka som vi kan umgås, men jag är glad att vi äntligen kommer överens! lotta var en liten plåga när hon var liten, och ännu värre när hon var 13-14. jag har faktiskt kastat henne handgripligen ur mitt rum! hon påstår att jag var ganska jävlig också men det tror jag minsann inte på...
de senaste åren har vi faktiskt haft riktigt roligt ihop, så jag tror inte vi behöver tala mer om några ungdomssynder...
Jessica - pappas fru. pappa och jessica träffades när jag var 10-11. jessica är en härlig människa som alltid är lätt att prata med. hon är alltid glad och allmänt mysig, och har i sin tur en jättetrevlig familj. det var säkert inte lätt att träffa pappa när jag fanns i bilden men jag tyckte om henne på en gång och jag kan inte tänka mig någon som passar bättre ihop med pappa!
Janne - mammas sambo. janne är en typisk fixare som alltid verkar ha något projekt för sig när vi kommer hem. jag måste säga att jag är imponerad av verandan..! jag har nog aldrig sett mamma så lycklig som med janne, och det är jag glad för! janne passar väldigt bra in i familjen Trolles jargong dessutom...
Erik & Karin - mina små-småsyskon! erik är 8 och karin 6, och de är världens härligaste ungar! det är jobbigt att vara ifrån dem, det händer ju så himla mycket på så kort tid! men det känns bra att de alltid blir så glada när jag kommer hem, de verkar åtminstone inte glömma mig mellan varven... karin är en riktig drama queen och erik är så lillgammal, särskilt mot karin.

ok, anledningen till att jag inte skrev det här tidigare var att jag blir så himla sentimental och saknar er massor! sluta bo i östersund!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kära dotter, klart att en mamma ställer upp!! Det är ju så att ni barn mycket går före mina egna behov eftersom jag vill både dig och Lotta väl i livet.
Dessutom har du ju visat att de förtroenden du fått har du levt upp till, med råge! Kommer du ihåg hemresan från England?? :)
Jag är så glad att du har fått en "fosterfamilj" i Skåne, med Lotta i täten. Dom tar väl hand om dig men jag vet att du tar väl hand om dom också.
Nu ser jag fram mot din utbildning och ett nytt kapitel ska skrivas i din historiebok, verkligen spännande.
Krams från en stolt mamma!!

Anonym sa...

Och nu bölar jag IGEN!!!! Ni får sluta med sånt här både du och Zabbis./Kraaam
Ps. Ser också fram emot att få va med på utbildningsresan!!

Anonym sa...

Ha! Hemresan från England har jag ju hört om!!!

KattisZebbe sa...

mamma - jag kommer aldrig glömma den hemresan! det var inte kul men jag lärde mig mycket under det dygnet...
ja vi tar nog hand om varandra tror jag! :)

lotta - haha både jag och zabina är väl sentimentala som få. undrar var vi fått det ifrån?! för ingen av våra mammor är ju sentimentala aaaalls.. :P