eftermiddagspromenaderna är det värsta jag vet. idag var jag SÅ nära att koppla loss nixon och bara skita i honom. han nästan ligger i kopplet och drar och gör han inte det så står han och nosat på nåt och jag måste till slut lägga hela min vikt bakom för att dra med mig honom. jag är bara så förbannat jävla trött på att inte kunna gå på en promenad med hundjäveln. jag blir så arg och besviken...
berättade för zebbe när jag kom in att jag vill skada nixon. det är precis så hemskt som det låter, jag vill att han ska ha ont! och jag skäms så himla mycket för att jag ens tänker så, och jag skulle självklart aldrig göra något... men jag blir så frustrerad att jag inte vet vad jag ska göra. det känns som att jag försökt allt och inget, absolut inget hjälper. jag längtar tills nixon är i tjänst. och det känns också hemskt, jag älskar ju den bråkstaken egentligen! hemma är han världens nallebjörn, helt underbar.
åh vad trött jag är på mig själv och mitt jäkla gnäll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar