torsdag 28 maj 2009

aromatech?

nja, jag är glad att jag inte började där. de ringde och sa att de ville gärna att jag började hos dem, och utbildningen började igår. det var en väldigt intressant dag!
när jag kom så stod vi några stycken och snackade i receptionen, varav en hade jobbat där i nio år och var nån slags manager (det finns så många konstiga titlar på alla jobb) och berättade om sin klocka som han hade vunnit (till ett värde av 48 000), han pratade också om hur det skrivs så mycket skitsnack p åinternet och det han sa var en exakt -och då menar jag ord för ord- upprepning av det jag fick höra på anställningsintervjun. redan där började jag bli en aning fundersam...
så började i alla fall utbildningen, de var två som höll i den, varsin grupp på 3 pers i varje. han som höll i vår grupp hade jobbat i 3,5 veckor och den andra tjejen hade jobbat 4 månader. där undrade jag också, varför fanns det ingen säljare som jobbat i 2 år? det kan det ju mycket väl finnas, men varför håller inte de i utbildningen i så fall? de har ju onekligen mer erfarenhet av yrket och företaget.
båda två var i alla fall jättetrevliga och säkert superbra säljare. vår utbildare körde en demonstration som om vi vore kunder, vilket var roligt att se. men även där var jag inte överförtjust då man skulle visa ett "kampanjblad" där priset på denna städmaskin var endast 37 000 och där det fanns två avbetalningsplaner, varav båda var rätt så saftiga. "men om det fanns en tredje avbetalningsplan..." så fick vi säga hur mycket vi var villiga att betala. så vi sa 500.- och då skulle han ringa till sin controller, för han kunde förstås inte lova något sådant. så jag fick prata med controllern som dubbelkollade så vår "demonstratör" använt tillräckligt många filter och att "han fått komma in i sovrummet och dammsuga bäddmadrassen", jodå, det hade han ju rent hypotetiskt gjort. controllern sa att han skulle räkna lite och ringa sin chef så skulle han återkomma. när han återkom så kunde vi förstås lösa det med 500.- i månadsavgift för vår skull. under tiden hade vår utbildare erbjudit oss 3 specialmunstycken till priset av en.
att det här kändes väldigt tv-shop och det sa jag också efteråt. jag frågade dessutom hur det fungerar med OB-ersättning och även övertid, om man nu jobbar mer timmar än en normal arbetsvecka. nä, något sånt betalar de inte ut eftersom man bestämmer sina egna timmar. då protesterade jag lite för eftersom försäljningen sker till privatpersoner som ska vara par och båda ska jobba, är det nästan ett måste att jobba enbart kvällar och helger. då mumlade de något om prioriteringar och om man vill tjäna pengar så måste man ju...
så när det var dags att ringa till släkt och vänner för att boka demonstrationer kände jag att det här klarar jag inte av. jag kan inte leka tv-shop och göra det trovärdigt, jag klarar inte att vara den personen och tränga mig på i folks hem, speciellt inte hos släkt och vänner, där ens kontaktnät skulle utgå från och där man sen skulle få sina fortsatta visningar genom deras vänner.
kontentan av det hela är att det var en intressant dag men jag är väldigt glad över att jag drog mig ur i tid. det kan säkert vara en bra inkomstkälla för någon som kan -med gott samvete- sälja sin själ men jag kan inte göra det.
en sak som jag funderade på i efterhand var o man blir sjuk. jag önskar jag hade frågat men jag är rätt säker på att svaret jag fått hade varit att om man blir sjuk så räknas det som att man inte gör sina kundbesök, och alltså inte får några pengar. nej tack.

4 kommentarer:

Lina sa...

Du skulle ha ringt mig och lekt tv-shop, faaaan vad jag hade garvat! Nej, allvarligt talat tycker jag du gjorde HELT rätt, låter som ett helsjukt jobb. Jag provade telemarketing en gång och fullkomligt sprang ut därifrån efter två dagar.

Din Man sa...

Jag försörjer dig hellre än att du ska jobba där älskling! puss puss

Tuva sa...

Åh! Fy tusan vad jag känner igen mig! Det där är absolut inget för oss. Hoppas ni mår bra*

Lotta sa...

Åh, Kattis...du är klok som en pudel!! Klart att du inte ska ha ett sånt jobb!